Kanada

För en vecka sedan kom jag hem igång en givande och trevlig resa med Socialförsäkringsutskottet i Kanada. Resan dit var en hemsk upplevelse. Vi skulle flyga från Arlanda, byta flyg i Frankfurt och sedan landa i Ottawa på lördagskvällen. Planet från Stockholm var trasigt så vi fick byta vilket innebar att vi blev två timmar försenade. Gaten till Ottawa stängdes några få minuter innan vi kom dit. Så sedan tillbringade vi sju timmar på Frankfurts flygplats innan alla hade fått nya biljetter ( vi fick åka olika fighter vid olika tider och via olika platser) och vårt bagage.
Efter en natt i Frankfurt så flög jag vidare och landade i Ottawa på söndag eftermiddag. Vi hade inget program under Söndagen utan skulle haft en ledig dag innan programmet startade på måndagen.
Måndagen började med ett besök på Svenska ambassaden där vi sedan var 12 personer som fastnade i en hiss. Men sedan var det slut på problemen och veckan gick enligt plan ( stormen Sandy gick vid sidan om oss vilket vi var tacksamma för). På onsdagen flög vi vidare till Toronto för att avsluta veckan där. Jämförelsevis så bar Ottawa en småstad även om det är Kanadas huvudstad. Toronto är den största staden och det är en riktig storstad.
Nog om resan, tänkte berätta lite om vad vi egentligen gjorde där.
Vi var där för att se hur Kanada jobbar med att integrera sina invandrare, de lyckas mycket bättre än vad vi gör. En anledning är att de har Engelska/Franska som förstaspråk och en del redan behärskar språket när de anländer. Kanada är ju egentligen uppbyggt av invandrare vilket gör att de har en helt annan inställning till detta. De förstår att det är ett måste för att klara av sina framtida utmaningar. Det är frivilligorganisationer som sköter mottagningen av flyktingar  ( med stöd från staten). Och hjälper dem med boende, språkutbildning, praktik etc. Efter två veckor i landet så har de flesta lämnat det tillfälliga mottagningsboendet och fått ett eget boende och börjat läsa Engelska/Franska.
De jobbar också med ett faddersystem där tidigare invandrare är faddrar för nykomna invandrare. De försöker matcha ihop familjer med samma bakgrund för att förstå hur det varit tidigare och på så sätt kunna förklara hur det fungerar i Kanada.
Vi hann också få en kort inblick i deras socialförsäkringssystem vilket inte var helt enkelt. De hade en grundförsäkring för alla invånare men sedan fanns variationer utifrån vilken provins du bor i. Utöver grundskyddet ( sjukförsäkringen var endast 15 veckor) så kunde man få olika tilläggsförsäkringar från sin arbetsgivare. Men detta förutsätter att man har en anställning, annars hade man bara det låga grundskyddet. Här så tycker jag att vårt system är betydligt enklare ( och då vet ni att det trots allt sägs vara komplicerat) och det är lika för alla oavsett bostadsort eller vem som är din arbetsgivare.