Som ettbrev på posten!

Som ett brev på posten ( eller säger man "som ett mail på datorn" nuförtiden?) så kommer förkylningarna när skolan startar. Axel har haft astma som riktigt liten men det har blivit mycket bättre med åren men så fort som han blir förkyld så kommer den speciella"astmahostan". Jag lämnade honom på skolan igår och han var lite förkyld men sa själv att han mådde bra. I morse så lämnades Axel på skolan av sin pappa, han var lite förkyld men sa sig må bra.
Som alltid så åker jag till Stockholm på tisdagen för att vara där till torsdag eftermiddag. Precis när jag satt mig på tåget så ringde Axels lärare och talade om att han hostat till han kräkts. Då vill man bara sätta sig i bilen och hämta hem sin sjukling, tyvärr så är det omöjligt i mon situation. Visst kan jag Vabba som alla andra men det tar betydligt längre tid för mig att komma hem. Det är då som man känner sig som en riktigt dålig mor och undrar om mitt uppdrag är värt sitt pris!?!
Som tur var fick jag tag i Axels pappa som genast lämnade sitt jobb och åkte och hämtade honom men man känner sig ganska maktlös när man är iväg och bara kan styra upp det från telefonen. ( Ska tilläggas att skolan först sökt Axels pappa då de vet att jag är i Stockholm men inte lyckats nå honom då han satt på möte)
Men nu är han i trygga händer hos sin pappa och jag kan koppla av. Detta är ju en vanlig händelse för oss som har barn, de blir sjuka ganska ofta, men det är extra jobbigt då man befinner sig långt borta rent geografiskt!